Kandisar

Jag ar ganska saker pa att jag tipsade er alla hemma om en sangerska som jag och Tess skulle ha sett i Melbourne; Coby Grant. Otroligt duktig, for er som har missat det.

Vi satt hemma hos mig pa Wellington Parade South och drack vin. Efter nagra glas gick vi in pa facebook, random. Jag sokte pa Coby, for vem har inte ett konto pa facebook numera? Joda, aven hon fanns dar. Sa jag och Tess slangde ivag ett meddelande till henne, tackade for jattebra musik och sa att om hon nagonsin kom till Sverige sa skulle vi ge henne en soffa att sova pa och tipsa henne pa bra stallen dar hon kunde spela.

Hon nappade direkt! "Roligt att ni gillar min musik, hoppas ni kommer pa spelningen ikvall! Vill garna ha tips pa bra stallen i Sverige, da jag planerar min Europa-turne i detta nu." Sa jag och Tess borjade grava som attan, vart ar basta stallena for en artist som Coby i Goteborg och Stockholm? Vi fick ihop nagra stallen och hon var tacksam for hjalpen.

Igar, kara vanner, fick vi ett mail fran sjalvaste Coby igen. Hon har nu bokat biljetter till Sverige och undrar vart i Sverige vi skulle kunna lana ut en soffa. Dessvarre kommer jag inte att hinna hem, men Tessan kommer att fa en australiensisk kandis pa sin soffa!!!


(Nar gar nasta flyg hem?)

Okendiskussion

Nar jag var ute i oknen var vi omringade av flugor, av nagon anledning. Vi star vid vanen, aningen hungriga och lite smatrotta, nar Thomas sager:

"Jag ar sa glad for att jag inte ar en ko i alla fall. Jag hade aldrig klarat av alla flugorna"

Bara sadar. For att det var vad han tankte pa. Just da. Hysteriskt roligt!

En vanlig tisdag

En vanlig tisdag kan du vakna upp efter 4 timmars somn av att brandlarmet gar i ditt rum. Du kan springa ut i pjamas, forvirrad, i tv-rummet och fraga vad som pagar. Bara for att inse att det tydligen hander med jamna mellanrum. En vanlig tisdag skulle du faktiskt sen kunna bli upphamtad av en gron van med en sang i baksatet, dar du ater medhavd frulle bestaende av mackor med cream cheese och en energidryck. Den dar vanen skulle kunna ta dig till en fejkad oken, dar det vaxer vattenmeloner ur sanden. Sen skulle du kunna titta pa tva tyskar som glider ner for sandbalkarna pa en surfbrada med Hanna Montanas leende. Du skulle kunna bli serverad nudlar (lyxnudlar) fran baksatet ur denna van, dar du sedan ocksa far en harklippning och nu ser en lugg nar du ser dig i spegeln. Det skulle kunna vara sa att grona vanen tar dig tillbaka till hostlet, promenera till jobbet for att efter 2 timmar fa utrymma lokalen pa grund av ett brandlarm, som ocksa bara var ett falsklarm. 8 timmar senare har du lyssnat pa radion som berattat for dig att Sverige ligger i 10-topp som en av varldens sakraste land. 10 platser fore landet du befinner dig i. En vanlig tisdag skulle du kunna behova traska hemat i regnet, i morkret, pga en punkterad cykel. Du skulle kunna bli vettskramd av en tutande bil och du skulle halvspringa hemat. Du skulle kunna tagit en dusch och sen skulle du kunna ha lagt dig i sangen for att sova 10 timmar och vakna upp till en ny dag. Det ar ju vad som faktiskt skulle kunna handa en vanlig tisdag, eller hur?

Overlevnadsinstinkt

Jag far borja nattskift. Min skjuts aker harifran. Jag lyckas byta till dagskift. Alla mina vanner pa hostlet beslutar sig for att vi alla (inklusive jag) ska flytta till stan. Jag ber att fa hoppa tillbaka till nattskift, vilket lyckas. Jag har ingen skjuts hem och ingen rekommenderar en promenad kl 4 pa morgonen. Jag lyckas fa skjuts av en snall dam som orkar kora en omvag. Till nasta dag far jag lana en cykel, gratis, fran hostlet. Hjalm och hela kitet. Perfekt!

Jag slutar 4 pa morgonen, satter pa mig hjalmen och ska nojd cykla hem efter 10 timmars arbetspass. Satter mig pa cykeln. Psssss. Cykeldacket har punka. Toppen. Jag gar hem. 20 minuters promenad, passerande 2 rondeller, en stangd shop, 2 rykande avlopp, en travbana, en fotbollsplan och ett villakvarter. Tanker smsa pappa och be honom ringa upp som sallskap, pengarna pa telefonen ar slut sa smset gar inte ivag. Aldrig har en cykel vasnats sa mycket, aldrig har det varit sa morkt runt mig nar jag traskat hem och aldrig nagonsin har stjarnorna lyst sa klart och varit sa manga. Hade nastan varit romantiskt om jag inte varit skrackslagen.

Men slutet gott, allting gott. Jag ar hemma i varmen och ska nu krypa ner under tacket. Sov sa gott, kara vanner!

Mot nya aventyr

Mitt liv har varit upp-at-skyarna bra de sista manaderna. Jag kan inte forklara det battre. Nar man grater pa tagen for att man ar sa lycklig, for att himlen ar sa bla, traden sa hostfargade, stan sa underbar och vannerna sa larorika - sa maste det vara ett bra tecken. Eller ett tecken pa galenskap, vad vet jag.

Men alla vagar (i alla fall de flesta) har ett slut nagonstans och det ar val ungefar dar jag ser mig sjalv sta nu. Jag har bara vantat pa att trafikljuset ska bli gront sa att jag kan ga over till nasta gatan, nasta kapitel, nasta aventyr. Och igar vaxlade det om fran det lysande roda till en gron harligt glad gubbe, som sa "ga".

Nar nagot hander, hander det fort. Det ar ungefar sa mitt liv fungerar nu. Min alskade Tess lamnade mig med tarar for Nya Zeeland igar. Jag grat en skvatt och insag sen snabbt att mammas uppfostran gnuggat av sig lite. Dags for action. Jag ringde ett samtal och fem minuter senare hade jag kopt bussbiljett, fatt jobb och ordnat boende. Pa landet. Jag aker till Red Cliff, Mildura, Victoria. Bussresan kommer att ta mig 9 timmar. Vi hors!

En framling ar bara en van du annu inte lart kanna.

Otroligt hur mycket mojligheter det finns nar man oppnat ogonen. Det ar sa mycket mojligheter att det kanns omojligt att nagonsin stanga dem igen.

Jag har fatt ett jobb. Pa en familje-agd restaurang som heter L'amina. Den ligger i Mitcham (35 min med tag) och jag stortrivs redan efter 4 dagar. Det tog 5 minuter innan jag tankte "jag alskar mitt jobb!" och sen dess har jag inte kunnat slappa kanslan. Jag ar dar jag ska vara.

I helgen har jag jobbat och spelat innebandy. Jag gjorde ett mal pa matchen i sondags och fick kanna mig som kungen i baren i 2 minuter - sedan borjade jag dra efter andan och det kandes som jag utvecklat astma. For inte kan det val vara dalig kondis?

I mandags var det dags for match igen, och det kandes annu jobbigare (jag trodde inte det var mojligt. Det kunde val inte ha berott pa att jag och Tess grundat med kex och ost i botaniska tradgarden innan matchstart?). Markligt hur manga svenskar som lockas till ett stalle dar det star om innebandy. Helt plotsligt horde man svenska ord och meningar pa olika dialekter lite varstans!

Igar var en harlig dag for mig. Jag och Tess skulle ha tagit vagnen ut mot ett fik vi blivit rekommenderade. Men nar vi val stod och skulle ta vagnen insag vi att vi inte fatt gatunamnet eller hallplatsen for stallet, sa vi hoppade bara pa forsta basta vagn och utforskade gatorna den kunde ta oss till. Vi hamnade pa Sydney Road och upptackte massor av sma-affarer och mysiga cafeer. Vi at brunch pa ett stalle, hoppade in pa ett bageri for att dela pa en chokladmuffin pa ett annat stalle, kopte 5 bocker for 2 dollar pa ett annat stalle... Mojligheterna tar aldrig slut!

Fortydligande

Enligt wikipedia:

http://sv.wikipedia.org/wiki/CouchSurfing

Vet-girig

Jag har en tendens att bli for kaxig. Att tro att jag vet och kan allt. Och ingen vet eller kan battre an mig. Men sa ibland ar det som om nagon ruskar om mig. Kanske jag sjalv. Som inser att fotterna gor sig bast nere pa jorden. Igar var jag och Tess i Svenska Kyrkan. Det var fragesport med temat Gott&Blandat (och ja, vi fick ata av det efterlangtade Malaco-godiset). Efterat satt 8 svenskar i en kyrka i Melbourne och olika anledningar hade fort oss dit. En av tjejerna borjar prata om soff-surfning och det tog inte lang tid innan jag blev fralst! Det var en helg ny varld som oppnade sig. Tydligen ska det finnas ett ganska stort natverk har i Melbourne, och det ar aktiviteter minst en gang i veckan. Om man bara tittar efter ordentligt sa inser man ganska snabbt hur lite man vet och hur mycket mojligheter som faktiskt finns utanfor dorren.

Helgens firanden

I helgen hade vi ju en "swedish holiday" och sandant ska ju firas. Jag och kara Tess hade planerat en helkvall i kyrkan med sill, kottbullar och annat gott. Vi var forst och framst en timme sena, pga att vi inte kom ivag i tid fran Tess jobb (att saga hejda for alltid tar mer tid an man raknar med) och val i omradet skulle vi antagligen bli ytterligare en timme sen om vi val gatt dit. Men nar vi insag att vi var 1 timme och 40 min sena, sa gjorde vi nya planer.

In till stan for en pizzakvall. Otroligt hur gott det ar med pizza ibland. Vi dissekerade pizzan och pratade om livet hemma i Sverige. Sen tog vi vagnen till en annan "fororts-city" dar vi hoppade in pa ett skitmysigt fik och tog en varm choklad. Jattemysigt stalle, verkligen! Nar det var dags att ga till taget for att aka hem, gick vi gatan ner dar vi visste att tagstationen lag. Detta resulterade i en 1timmes-promenad. Varfor ar gatorna sa langa har?!?

Lordagen var en liten utflykt till ett bathus, dar solen sken fran en klarbla himmel. Sen akte bilen till Mt Dangenong, och en jattefin utsiktsplats. Aterupptackte karleken till Melbourne med alla dess mojligheter. Och sen var det tillbaka till kyrkan for att forsoka hitta ratt en gang till. 30 minuter sena insag vi att vi gick pa fel sida vagen och alltsa letade i fel riktning. Vi hittade fram i alla fall. Dar bjods det pa fika med kanelbullar, pepparkakor och ballerina. Lyckan var total.

Sondagen spenderades mer eller mindre pa en lacrosse-plan. Tess spelade sista matchen och man ar ju inte samre van an att man vill stotta. (Behover jag saga att de vann?) Hem till Tess's hus och somnade gott innan 23. Slutet pa helgen gott, allting gott.

Nagot som blivit valdigt patagligt sista veckan ar att valdigt manga runt omkring mig ar pa vag att lamna stan. Tess aker om 2 veckor. Marie akte i lordags. Niki aker pa onsdag. Ashley och Nancy aker om 6 veckor. People always leave...
Jag och Tess har pratat mycket om livet hemma, hur det blir nar man kommer hem och hur mycket man hoppas att man ar saknad. Det ar lite speciellt och ibland lite jobbigt att tanka pa. Speciellt for mig som trots allt (forhoppningsvis) har 8 manader kvar innan jag star pa svensk mark. (Eller i alla fall mark som inte ar australiensisk). Denna vecka har vi gjort en deal, att inte prata om de dar hemma - mer an att namna dem i forbifarten. Det tog 5 minuter innan Tess rakade bryta avtalet. Ops...

Drommens varld

Inatt dromde jag att jag var hemma i Sverige. Jag var tillsammans med alla mina vanner, och hela min familj. Jag njot verkligen. Stod och pratade med nagon, och vips sa forsvann jag... Personen jag stod och pratade med blev liksom suddig och omginingen blev alldeles vit. Jag insag att jag lag i mitt rum i Melbourne och det vita framfor mig var vaggen. Alarmet ringde for fullt och jag kunde inte lata bli att fundera over vart man tar "vagen" nar man vaknar upp? Fortsatter drommen och enda skillnaden ar att du inte langre kan se den? Eller finns det en mapp pa nagons enorma dataminne dar alla ouppklarade drommar ligger? Tar man i sa fall upp nagon gammal drom ibland och far dromma klart, eller kommer de for alltid att ligga i utkast-korgen?

Hemlangtan.

Det ar inte bara en walk in the park att vara hemifran. Aven om det ar i en jattebra stad med underbara manniskor. Ibland slar det mig hur langt hemifran jag faktiskt ar, och hur svart det ibland kan vara att fa tag pa de hemma i Sverige, pa grund av tidsskillnaden. Jag ar tacksam for alla sms, telefonsamtal och mail jag far, och jag vill bara saga att jag tanker pa er alla - mer under vissa veckor, mindre under andra. Detta ar en av "mer"-veckorna. Helt klart.

Arlighet

Ibland traffar du nagon som far dig att framsta som djavulen sjalv. Aven om du egentligen tycker att du ar ganska schysst. Jag har helt plotsligt forvandlats till en hemsk manniska - om man jamfor med min kara van Therese.
Igar stod vi i baren och bestallde en varsin ol. Bartendern sager en summa (som jag inte lyssnade pa eftersom Tess betalade). Vi far tva ol och Tess far sin vaxel. Sen sager hon till mig:
- Men...? Sa hon inte 17 dollar?
Jag tittar lite forvanad pa henne, forstar inte vad hon menar. Det innebar ju ingenting daligt for henne, da hon fick tillbaka 5 dollar pa en 20-lapp. Sen forstar jag.
- Nu skojar du val anda...Du menar val inte att du ska saga till och be att fa betala de 2 dollar som hon gett tillbaka for mycket? Vi pratar om 14 svenska kronor..???
-Men... Nu kanner jag mig jattehemsk ju. Det dar tog ju 2 dollar fran hennes dricks.
Jag suckade, tog vara tva ol och gick for att leta efter ett bord. Nagon matta far det val anda vara pa godheten!

Nar nagot ar for bra for att halla for sig sjalv...

...sa bara maste man dela med sig, eller hur? Nagot annat vore enbart dumt. Kolla in den har bloggen och sag om ni inte blir sugna pa aventyr i de storre matten. Blir man nagonsin nojd?

www.lifewontwait.bloggie.se

Karlek

De flesta som hangt med mig sista aren vet hur kar jag blev i Goteborg. Hur jag alskade stan sa mycket att jag helst aldrig ville aka darifran. Sapass mycket att jag tog mig en rejal funderare innan jag bestamde mig for att aka, var det verkligen vart att lamna Goteborg? Svaret ar ja.

Jag har gatt runt 2 timmar i Royal Botanic Garden och blev kar. Igen. Melbourne ar den basta staden jag nagonsin varit i - hittills. Har finns allt som finns i Goteborg - och lite till. Staden sover aldrig, du kan alltid hitta pa saker att gora och aven de som bott har hela sitt liv upptacker att de faktiskt inte vet allt.

Igar var jag pa Melbourne International Comedian Festival som har hallit pa i ungefar fyra veckor har i stan. Vi gick spontant till city hall dar de salde biljetter for billigare priser for att de var just sista kvallen. Vilket resulterade i att vi hamnade pa RMIT och tittade pa en sketch om humorn i det vardagliga livet. Efter det blev jag visad ett nytt stalle. Melbourne har ju massa hemliga, gomda stallen som man inte har nagon aning om innan nagon faktiskt visar dig. Det har stallet var en takterass fem vaningar upp, med utsikt over stor del av Melbourne. Ibland ar livet bra enkelt, va? Vem kan lata bli att bli kar i en stad som hela tiden overraskar och forvanar? Inte jag, i alla fall.

Sa istallet for att tanka att jag ska stanna har nagra manader och jobba, for att sedan resa norrut for att utforska ovriga Australien, sitter jag nu och funderar pa om det ar mojligt att hoppa pa ett turist-visum direkt efter ett Working Holiday Visum, utan att behova aka hem emellan. Eller hur jag mojligtvis skulle kunna behalla mitt boende och samtidigt kunna ansoka om ett Extended Visa for att stanna ytterligare ett ar. Kommer jag nagonsin bli matt pa Melbourne?

Tips!

For alla er som vill besoka mig. Air Asia har kampanj i 2 dagar till. Tokigt billiga flyg fran London till Malaysia, och sen kostar det inte manga hundralappar att aka sv-london och malaysia-australien. Laste om en tjej som fick tag pa biljetter fran Stockholm till Sydney for inte mer an 4000 kronor. Ett hett tips!

Igar blev jag medbjuden till Philip Island vilket blev en heldag. http://www.penguins.org.au/

Vi kakade mat i Cowes och sen akte vi for att titta pa pingvinerna. En heldag med harliga utsikter och sota sma djur. Ni skulle ha gillat det.

Nu har jag varit ivag i 3 manader. Kan ni fatta hur fort tiden har gatt? Kanns som det var igar brorsan fyllde 20 och vi hade kalas hemma i Karlstad. Kanns som det var forra helgen jag packade ihop min lagenhet och flyttade fran Goteborg. Kanns som det var i vintras jag var i Branas och det kanns inte langre an ett ar sen jag tog studenten. Men visst fasen har tiden gatt lite fortare an sa! Snart ar det 3 ar sen jag tog studenten, bara det. Helt otroligt.

Sitter och tittar pa bilder fran vanners olika resor, USA, Afrika, Nya Zeeland... Jag far sa mycker mersmak. Nar jag tanker pa alla platser man kan aka till, vill jag aldrig mer aka hem! Inte an pa nagra ar i alla fall. Helt otroligt hur manga platser det finns! Jag borjar mer och mer kanna att jag verkligne har tankt ratt nar jag tankt att jag inte vill till samma stalle tva ganger, eftersom det finns sa manga platser man aldrig kommer att hinna aka till! Det ar ju helt otroligt.

Jag har fatt ett jobb har i Melbourne. St Kilda, pa en italiensk restaurang. Som servitris. Det kanns bra och kan nog funka for ett tag. Restaurangen heter La Porchetta och har har ni lanken till deras hemsida.

http://www.laporchetta.com.au/

Det blir inte alltid ratt

Marie kom till Melbourne for ett dygn. Hon hann dra ett grovt skamt nar vi fnissade som mest och jag vraker ut mig:
- you make me flush

nar jag egentligen givetvis menade "you make me blush"

ibland blir det inte riktigt som man tankt sig.

Kara dagbok!

I mandags var det toppenmysigt. Efter att ha spenderat hela helgen med T (Therese ar sa langt att skriva ut) sa insag vi att vi inte kunde fa nog av att umgas med varandra, konstigt nog. Sa vi akte in till stan, kopte en flaska rott vin och la oss pa en filt pa grasmattanmed utsikt over Melbourne skyline och Yarra River. Otroligt vackert och en alldeles underbar eftermiddagssol gjorde att det inte var sarskilt kallt heller. Vi lyssnade pa bra musik, smapratade och bara njot av livet nar det ar som allra bast.

I onsdags hade jag en arbetsintervju, det var ett saljar-jobb. Jag gick dit med oppen installning, men sa fort jag horde ordet "salja" sa insag jag att jag antagligen inte var ratt man for jobbet, sa jag tackade nej. Da ringde telefonen och jag hade ett annat jobb. Jag tog pa mig mina klader jag haft nar jag arbetade i Bright (ni vet, nar jag var golvlaggare och malare for en helg) och taget tog mig snart till Brighton Beach, en av de rikaste fororterna. Husen ar som palats och anses som daligt om du inte har havsutsikt. Jag hade forvandlats till tradgardsmastare! Hela dagen kampade jag med baksidan, jag och en man med eget foretag. Vi forslade jord fran ett stalle till ett annat, lade grasmatta och diskuterade vattenforhallanden i Australien. Lite otippat, menlarorikt. Tanke pa min kara mor sa fort jag blev trott eller kande att det sved i latmaskblasorna jag snabbt fick av spaden och krattan. "Kom igen nu, Mika. Lite hard arbete i tradgarn har ingen dott av" Tack, mamma!


Dagarna gar ratt sa snabbt har, forstar inte varfor. Veckan rusade forbi i ett ogonblick, och vips sa var det fredag. T visade sina kock-skills och lagade mat at oss har i lagenheten, jattegott. Rostade rotfrukter, kott och rodvinsas med applepaj som efterratt. Vi at i all evinnerlighet, tror jag. Sen fick vi knada pa oss partykladerna och rulla vidare ut till stan. Vi borjade pa Chaplin, som ar en koreansk pub dar Nancy (en av tjejerna jag bor med) jobbar. Dar bjods det pa frukt och drinkar, och sen gick vi vidare till en nattklubb precis vid Yarra River, krypavstand fran var lagenhet. Dar var det jattemycket folk och vi dansade oss torstiga och hungriga. Kvallen avslutades i China Town dar vi at pa China Bar. Nar asiater ater delar alla pa all mat som bestalls, sa man far ofta enliten tallrik som man sedan kan plocka maten fran allas storre tallrikar, lite som tapas. Jattegott. En av killarna lurade mig till att smaka pa hans mat, som var sa stark att jag borjade att grata. Vatten och servetter bestalldes in at europeen som inte kan ata kryddad mat, och sen var det dags for mig att lara mig ata med pinnar. Med en enastaende larare och en snabblard elev ar jag nu nastan fullard. Jag maste bara trana upp musklerna i handen! Det ar jobbigare an det ser ut. Klockan 5 smog vi hemat igen, tackade for en trevlig kvall och somnade valdigt gott.



Min kara rumskamrat, Ashley

Vill val passa pa att saga att det ar kul att se att ni hittat tillbaka till min blogg. Det har varit daligt med kommentarer ett tag, och det innebar val att ni inte laser? Eller sa vet ni inte hur man gor. Sa har kommer en lektion!

1. tryck pa "kommentarer"

2. skriv en kommentar i "kommentar-rutan"

3. valj alternativ "anonym" i "kommentera som"-rutan

4. tryck pa "skicka kommentar"

(5. skriv av orden som kommer upp)

FARDIG!

Du har nu skickat en kommentar. Nu kommer val min blogg att bli overrost med kommentarer, antagligen... Jippi!



Jag har blivit erbjuden ett jobb ocksa, det kanske jag ska beratta. Det var nara ogat att jag ringde hem och med lite panik i rosten bad nagon bestamma hur jag skulle gora. Tills T utmanade mig till att ta ett eget beslut, utan att lata slumpen avgora. Jobbet ar i Cann River,Victoria. Ligger 6 timmar oster om Melbourne, mitt ute i ingenstans. 300 invanare, en super market och ett bageri. Mitt jobb skulle vara pa bageriet. Jag skulle fa jobba fulltid, 6 dagar i veckan om onskat. Detta skulle ge mig 600-700 dollar per vecka och mitt boende skulle bara kosta 60 dollar per vecka. Jag skulle bo i ett hus med nagra andra backpackers, ha min egen sang och dela kok och badrum. Och om jag ville skulle jag kunna fa stanna i 6 manader.

MEN... Vem vill egentligen lamna nagot som ar for bra for att... lamna? Jag tror inte att det ar jag, i alla fall. Jag har helgen pa mig att bestamma mig, inget ar annu bestamt men det lutar lite tyngre at ena hallet. Som T sa klokt sa; du ar ju har for upplevelsen ocksa. Hur mycket upplevelse kommer du att fa under de 6 manaderna om du jobbar 55 timmar i veckan. Men som sagt, inget beslut taget an. Fortsattning foljer...

http://www.facebook.com/album.php?aid=149983&id=619382022&l=6beedb6fcf

Nya bilder ligger ute pa denna lank!

En gemensam namnare. Ibland ar det allt man behover for att verkligen klicka. Som min van Therese. Vi har film som en stor gemensam namnare. Ibland for stor. Jag har varit hos henne i ett dygn och vi har sett den ena filmen efter den andra... Och nej, jag klagar inte!

Nagot annat man kan ha gemensamt ar mat. Som i filmen Julie&Julia. Otroligt mysig film. Tanke pa kvinnorna fore mig i min familj. Mamma och mormor. De hade bada alskat filmen! Hade varit mysigt att se den med dem nagon gang. Jag och Therese gick till affaren och handlade mat, da luktade det helt plotsligt skoljmedel i nagons tradgard, och jag saknade mamma. Sen trillade det in ett mail fran pappa, och jag fick langtan hem efter Rudsanna. Therese tyckte min pappa verkade cool, och da fick jag annu mer hemlangtan. Fick sms fran kara Carro som gav mig en tydlig bild av varsolen i Goteborg. Och tro det eller ej, hemlangtan blev aningen varre. I fredags funderade jag till och med pa om det vore en ide att komma hem till Karlstad for ett tag nar jag val landat i Sverige igen.

Men! Jag och Therese har en otroligt fin paskhelg tillsammans, sa otroligt o-paskig det gar att bli, men boy vad vi har kul. Jag menar, hur mycket humor kan det rimligtvis bli nar en stockholmare forsoker lara en varmlanning om livet medan samma stockholmare snubblar over tradrotter, inte hittar ratt plattform pa tagstationer osv osv. Historierna ar andlosa. Hur kan man lata bli att trivas i sadant sallskap? Dags att kila, maten ar fardig!

GLAD PASK, ALLA GLADA!