25 aug. 2010

Individualitet och nya bekantskaper.

Jag vet att manga av er undrar hur jag kan gora det har pa egen hand, hur jag kan lamna alla jag kanner och allt bekant i Sverige och aka ensam till andra sidan jorden med hela mitt liv i en vaska (okej, en ganska stor vaska, men anda!). Jag skulle bara vilja ge ett exempel pa hur latt det ar att fa nya vanner.

Jag bor nu pa Melbourne International Backpackers, ett av de fraschaste hostlen jag bott pa. Toaletterna ar i bas, precis som duscharna. Vilket gor att man delar handfat och speglar med manga andra ibland. Haromkvallen stod jag och borstade tanderna, da det borjar dra i laset utanfor. Nycklarna har ar som pa hotell, ett kort som man stoppar in i en lasare pa varje dorr. Personen som ville in verkade ha problem med det, sa jag oppnade dorren. En tjej kommer in med tandborsten i hogsta hugg och vi borjar smaprata lite. Hon visar sig vara 23 ar fran Holland och sa vidare. Berattar att hon letar efter nagonstans att bo i stan, hon vill ha sitt eget da hon jobbar ganska mycket. Jag erbjuder mig att hora med min gamla lagenhet, sa vi byter nummer. Tva kvallar senare traffar jag henne igen kl tandborstning och vi utbyter nagra ord. Jag namner meditationslagret jag ska pa ikvall, och hon blir intresserad. Namner en bok hon tyckte jag skulle lasa som nu kommer ut pa bio nar som helst. Efter ett tag kommer vi fram till att det ar en av mina favoritbocker, och vips har vi en bio-dejt nar jag ar tillbaka i Melbourne om 10 dagar.

Visst ar det nastan oforskamt latt att skaffa vanner?

22 aug. 2010

Melbourne i ett notskal

THE CLUB CAN'T EVEN HANDLE ME RIGHT NOW. (En tokbra lat)

Vissa dagar vaknar man upp och undrar vart dagen ska ta en. Du har verkligen ingen aning. Lite ensamt efter att ha lamnat ett tokbra gang och lite lagom rastlos. Ett samtal senare ar du pa vag for att mota en gammal van. En fika i stan som leder till en harklippning och ett sms efter middagen som leder till hang pa choklad-bar och sen fortsatter till en pannkaksrestaurang for att sedan avslutas i en sackosack med 3D-glasogon; Step up.

Imorgon ar en annan dag. Vem vet vart den tar dig?

16 aug. 2010

Varje dag-vardag

Sitter pa hostlet och forsoker samla ihop tankarna. Det ar sista veckan i Mildura och jag forsoker bestamma mig for om jag ar ledsen for att lamna eller glad for att aka harifran. Antagligen lite av bada. Jag har fatt sa manga fina vanner och traffat sa manga intressanta personer har!

MEN hur val kanner vi varandra egentligen? Hur mycket vet vi om personerna vi anser vara vara vanner? Vi vet inte mycket, eller ingenting, om hur livet "dar hemma" ser ut, om allt som gjort oss de vi ar idag -familj, vanner, erfarenheter innan vi borjade resa. Vad vet vi egentligen om vara vanner, vad behover vi egentligen veta for att anse nagon vara en van? Ibland kanske man lurar sig sjalv genom att tro att nagon ar ens van, nar du egentligen inte vet mer om den personen an om din gamla lagstadielarare. Men de personer som du vet allt om, men anda inte anser vara en van? Vad gor nagon till en van, och vad ar egentligen en van?

Ar du min van?

Ar jag din van?

1 aug. 2010

Just another day at the office

Pa vag till jobbet fick vi stanna till for att tva kangurur hoppade fram langs med vagen. Vi stannade och bara tittade pa dem ett tag. Efter nagra minuter hoppade de vidare och vi fortsatte till jobbet. Det var lite fuktigt ute efter nattens skyfall, sa vi jobbade inomhus och gjorde lador. Jag ar pa vag att dra av en hog med lador fran en av pallarna, nar jag far syn pa nagot som far blodet att frysa till is. En spindel med en kropp stor som handflatan. Harig, langa ben. Svensk marddrom. Jag hade rysningar hela dagen. Farmaren plockar upp spindeln och slapper ut den i det fria, som ingenting. Vi andra star dar och bara stirrar med munnen oppen. Hur langt ifran det vanliga livet har vi kommit?

Nya bilder ligger ute pa http://www.facebook.com/album.php?aid=180472&id=619382022&l=5478702d2d