Mot nya aventyr

Mitt liv har varit upp-at-skyarna bra de sista manaderna. Jag kan inte forklara det battre. Nar man grater pa tagen for att man ar sa lycklig, for att himlen ar sa bla, traden sa hostfargade, stan sa underbar och vannerna sa larorika - sa maste det vara ett bra tecken. Eller ett tecken pa galenskap, vad vet jag.

Men alla vagar (i alla fall de flesta) har ett slut nagonstans och det ar val ungefar dar jag ser mig sjalv sta nu. Jag har bara vantat pa att trafikljuset ska bli gront sa att jag kan ga over till nasta gatan, nasta kapitel, nasta aventyr. Och igar vaxlade det om fran det lysande roda till en gron harligt glad gubbe, som sa "ga".

Nar nagot hander, hander det fort. Det ar ungefar sa mitt liv fungerar nu. Min alskade Tess lamnade mig med tarar for Nya Zeeland igar. Jag grat en skvatt och insag sen snabbt att mammas uppfostran gnuggat av sig lite. Dags for action. Jag ringde ett samtal och fem minuter senare hade jag kopt bussbiljett, fatt jobb och ordnat boende. Pa landet. Jag aker till Red Cliff, Mildura, Victoria. Bussresan kommer att ta mig 9 timmar. Vi hors!

En framling ar bara en van du annu inte lart kanna.

Otroligt hur mycket mojligheter det finns nar man oppnat ogonen. Det ar sa mycket mojligheter att det kanns omojligt att nagonsin stanga dem igen.

Jag har fatt ett jobb. Pa en familje-agd restaurang som heter L'amina. Den ligger i Mitcham (35 min med tag) och jag stortrivs redan efter 4 dagar. Det tog 5 minuter innan jag tankte "jag alskar mitt jobb!" och sen dess har jag inte kunnat slappa kanslan. Jag ar dar jag ska vara.

I helgen har jag jobbat och spelat innebandy. Jag gjorde ett mal pa matchen i sondags och fick kanna mig som kungen i baren i 2 minuter - sedan borjade jag dra efter andan och det kandes som jag utvecklat astma. For inte kan det val vara dalig kondis?

I mandags var det dags for match igen, och det kandes annu jobbigare (jag trodde inte det var mojligt. Det kunde val inte ha berott pa att jag och Tess grundat med kex och ost i botaniska tradgarden innan matchstart?). Markligt hur manga svenskar som lockas till ett stalle dar det star om innebandy. Helt plotsligt horde man svenska ord och meningar pa olika dialekter lite varstans!

Igar var en harlig dag for mig. Jag och Tess skulle ha tagit vagnen ut mot ett fik vi blivit rekommenderade. Men nar vi val stod och skulle ta vagnen insag vi att vi inte fatt gatunamnet eller hallplatsen for stallet, sa vi hoppade bara pa forsta basta vagn och utforskade gatorna den kunde ta oss till. Vi hamnade pa Sydney Road och upptackte massor av sma-affarer och mysiga cafeer. Vi at brunch pa ett stalle, hoppade in pa ett bageri for att dela pa en chokladmuffin pa ett annat stalle, kopte 5 bocker for 2 dollar pa ett annat stalle... Mojligheterna tar aldrig slut!

Fortydligande

Enligt wikipedia:

http://sv.wikipedia.org/wiki/CouchSurfing

Vet-girig

Jag har en tendens att bli for kaxig. Att tro att jag vet och kan allt. Och ingen vet eller kan battre an mig. Men sa ibland ar det som om nagon ruskar om mig. Kanske jag sjalv. Som inser att fotterna gor sig bast nere pa jorden. Igar var jag och Tess i Svenska Kyrkan. Det var fragesport med temat Gott&Blandat (och ja, vi fick ata av det efterlangtade Malaco-godiset). Efterat satt 8 svenskar i en kyrka i Melbourne och olika anledningar hade fort oss dit. En av tjejerna borjar prata om soff-surfning och det tog inte lang tid innan jag blev fralst! Det var en helg ny varld som oppnade sig. Tydligen ska det finnas ett ganska stort natverk har i Melbourne, och det ar aktiviteter minst en gang i veckan. Om man bara tittar efter ordentligt sa inser man ganska snabbt hur lite man vet och hur mycket mojligheter som faktiskt finns utanfor dorren.

Helgens firanden

I helgen hade vi ju en "swedish holiday" och sandant ska ju firas. Jag och kara Tess hade planerat en helkvall i kyrkan med sill, kottbullar och annat gott. Vi var forst och framst en timme sena, pga att vi inte kom ivag i tid fran Tess jobb (att saga hejda for alltid tar mer tid an man raknar med) och val i omradet skulle vi antagligen bli ytterligare en timme sen om vi val gatt dit. Men nar vi insag att vi var 1 timme och 40 min sena, sa gjorde vi nya planer.

In till stan for en pizzakvall. Otroligt hur gott det ar med pizza ibland. Vi dissekerade pizzan och pratade om livet hemma i Sverige. Sen tog vi vagnen till en annan "fororts-city" dar vi hoppade in pa ett skitmysigt fik och tog en varm choklad. Jattemysigt stalle, verkligen! Nar det var dags att ga till taget for att aka hem, gick vi gatan ner dar vi visste att tagstationen lag. Detta resulterade i en 1timmes-promenad. Varfor ar gatorna sa langa har?!?

Lordagen var en liten utflykt till ett bathus, dar solen sken fran en klarbla himmel. Sen akte bilen till Mt Dangenong, och en jattefin utsiktsplats. Aterupptackte karleken till Melbourne med alla dess mojligheter. Och sen var det tillbaka till kyrkan for att forsoka hitta ratt en gang till. 30 minuter sena insag vi att vi gick pa fel sida vagen och alltsa letade i fel riktning. Vi hittade fram i alla fall. Dar bjods det pa fika med kanelbullar, pepparkakor och ballerina. Lyckan var total.

Sondagen spenderades mer eller mindre pa en lacrosse-plan. Tess spelade sista matchen och man ar ju inte samre van an att man vill stotta. (Behover jag saga att de vann?) Hem till Tess's hus och somnade gott innan 23. Slutet pa helgen gott, allting gott.

Nagot som blivit valdigt patagligt sista veckan ar att valdigt manga runt omkring mig ar pa vag att lamna stan. Tess aker om 2 veckor. Marie akte i lordags. Niki aker pa onsdag. Ashley och Nancy aker om 6 veckor. People always leave...
Jag och Tess har pratat mycket om livet hemma, hur det blir nar man kommer hem och hur mycket man hoppas att man ar saknad. Det ar lite speciellt och ibland lite jobbigt att tanka pa. Speciellt for mig som trots allt (forhoppningsvis) har 8 manader kvar innan jag star pa svensk mark. (Eller i alla fall mark som inte ar australiensisk). Denna vecka har vi gjort en deal, att inte prata om de dar hemma - mer an att namna dem i forbifarten. Det tog 5 minuter innan Tess rakade bryta avtalet. Ops...

Drommens varld

Inatt dromde jag att jag var hemma i Sverige. Jag var tillsammans med alla mina vanner, och hela min familj. Jag njot verkligen. Stod och pratade med nagon, och vips sa forsvann jag... Personen jag stod och pratade med blev liksom suddig och omginingen blev alldeles vit. Jag insag att jag lag i mitt rum i Melbourne och det vita framfor mig var vaggen. Alarmet ringde for fullt och jag kunde inte lata bli att fundera over vart man tar "vagen" nar man vaknar upp? Fortsatter drommen och enda skillnaden ar att du inte langre kan se den? Eller finns det en mapp pa nagons enorma dataminne dar alla ouppklarade drommar ligger? Tar man i sa fall upp nagon gammal drom ibland och far dromma klart, eller kommer de for alltid att ligga i utkast-korgen?