Vet att jag borde uppdatera oftare. Vissa skulle saga att det beror pa att jag ar ute och lever livet, istallet for att skriva om det. Ni vet, sa dar kaxig man blir nar man inte har tagit sig tid till att bara sitta stilla och reflektera over allt man ar med om. Antar att jag skulle kunna vara lika kaxig. Jag har varit ute och lart kanna Melbourne. Det tycks alltid finnas nagot mer att se. Man tror att man kan stan, tar ett steg pa obekant mark och inser att det ar en helt ny varld som oppnar sig. Tar det aldrig slut? (Vill jag att det ska ta slut?)

Jag trivs fortfarande valdigt bra i lagenheten. Vi kommer battre och battre overrens, och pa sondag ska vi ut tillsammans igen. Det ser jag verkligen framemot. Kanner mig lite rastlos igen, saknar livet i ryggan och far lite daligt samvete over att den star i ett horn och samlar damm. Men jag vet ocksa att jag har det bra har, att jag kommer att trivas annu battre nar jag far ett jobb dar jag kan utmana min engelska, nar pengarna rullar in istallet for ut. Jag vet ocksa att jag kommer att slapa pa min rygga tills jag ar sa trott pa den att jag kan spy, sa jag kanner mig inte sarskilt stressad over det. Den mesta stressen gar over nar man stannar till och tanker over vad man egentligen har, istallet for det man inte har. Det man tror att man saknar.

Borjar mer och mer ocksa inse det mina kara paron forsokt lara mig i sa manga ar. Vardagen kommer oavsett var i livet och var i varlden man befinner sig. Vem kunde ana att jag skulle fa en vardag pa andra sidan jorden? Skillnaden ar spraket. Och staden. Manniskorna. Parkerna och boendet. Affarerna, restuaurangerna och cafeerna. Allting ar sa annorlunda. Men anda precis detsamma. It's just a place to be, som Marie sa nar vi stod framfor Opera House i Sydney. Jag tanker ofta pa det dar. Hon hade mer ratt an hon anade.

Det som egentligen spelar nagon roll, det som faktiskt ar annorlunda, och det som faktiskt skapar en kansla av erfarenhet, mognad och upplevelser -det ar val anda moten. Inte moten som ar tidsanpassade i formella klader sittandes pa en pinnstol framfor ett langt bord i ett sterilt rum. Utan moten som hander nar man som minst anar det, ibland utan att man faktiskt inser det. Med manniskor man aldrig trodde man skulle fa traffa, manniskor man inte hade en aning existerade. Tankar man inte visste var tankta och erfarenheter man inte trodde var upplevda. Det ar det som ar det haftiga med att aka hemifran.

Vet ni vad dalig kondition heter pa engelska? Det ar i alla fall vad jag har! Igar var jag ivag pa forsta innebandy-traningen, och det var roligare an jag vantat, jobbigare an vantat men enklare an vantat. Jag antar att detta ar motsvarigheten till vad vi skulle kalla for KORPEN-lag. En salig blandning av manniskor som traffas for att spela for att det ar roligt. Perfekt! Vi ar val ungefar 13-15 tjejer (och pa traningarna 2 killar), och kunskaperna ar valdigt varierande. En tjej ar valdigt duktig, utstickande duktig, och jag hoppas pa att kunna lara mig lite av henne. De andra ar ungefar som de flesta ar under sina forsta ar, antar jag. Nagra av tjejerna ar valdigt mycket yngre, vi pratar tidiga dubbelsiffror. Men alla ar otroligt trevliga och jag ser framemot nasta vecka! De skulle alla forsoka hora sig for om jobb for min del, och jag fick tips redan efter 5 minuter. I maj ar det Australian Floorball Open och om jag vill far jag garna folja med! Det vore en otroligt rolig upplevelse, sa hall tummarna for att jag far jobb och kan stanna i Melbourne!

Annars ar planen att om jag inte vid pask har fatt ett jobb, sa aker jag och Ashley (min nya rumskompis fran Taiwan) till Tasmanien for nagra dagar och sen nar vi kommer tillbaka sa aker jag norrut i Victoria for att forsoka hitta jobb pa en farm. Forhoppningsvis har nagon hort av sig ang jobb innan pask, jag skulle valdigt garna vilja stanna!

Nar vi ar ointresserade tar vara ogon stillbilder. Nar vi ar intresserade gor de langfilmer.

Bilder fran helgen i Torquay!

30 st CV's. Det ar en del, det. Nagon av alla dessa stallen borde ju inse vilket kap jag ar, och hora av sig. Eller hur? Hall tummarna for mig, ar ni snalla.

For tillfallet smider jag sa mycket planer. Men jag vill inte delge dem forran de ar helt spikade. Det ar fortfarande valdigt oklart, antar att det mesta beror pa om jag far ett jobb snart eller ej. Spannande va? Allt kan andras av ett samtal. Eller kanske mer, allt kan andras om telefonen forblir tyst. Lovar, jag berattar nar jag vet. Nar det finns nagot att beratta.

Men medan dagarna gar sa finns det en del att underhalla sig med i den har stan. Ingen dag ar den andra lik. Min Sthlm-kompis hade ledigt onsdag+torsdag sa vi akte ut till Docklands (hamnen med outlet-affarer) och kopte traningsshorts till mig. Jag ska borja spela innebandy pa onsdag! Sen akte vi in till stan, kopte biobiljetter till Valentiens day (massa snygga kandisar). Otroligt rolig grej, vi hamnade i en biosalong dar det inte fanns nagra stolar. Bara sacko-sackar.

Med andra ord, jag var glad! Var som att ligga i soffan hemma med en enorm filmduk. Sen gick vi till narmstapub och bestallde pizza och ol. Fyra timmar senare gick vi darifran. Forst nar vi var pa vag mot vagnen insag vi att vi helt glomt att betala. Kan man saga omedveten springnota? Perfekt for en backpacker i alla fall. Notan var pa nagra hundra.

Jag har spenderat minst sagt nagra timmar denna veckan till att lasa. Stracklasa. Jag fick lana Twilight-bockerna av en kompis, och tankte ge det en chans. Sagt och gjort - jag ar helt fast. Bockerna ar otroligt bra och helt plotsligt kan jag forsta hysterin runt filmerna! Ar inne pa fjarde boken nu och kan inte direkt saga att det blir mindre spannande, mindre bra, mindre drama...

I fredags var jag ute och festade med mina flat mates igen. Otroligt lyckat denna gangen ocksa, och jag och min nya room mate insag att vi kommer att komma valdigt bra overrens. Hon ar fran Taiwan och studerar har i Melbourne nu. Vi var pa olika stallen, vilket var kul da jag inte sett tillrackligt av Melbournes nattliv. Var hemma vid 3-tiden med blasor pa fotterna efter att ha dansat hela kvallen. Precis som det ska vara!

Lordagen borjade lite segt men slutade forvanadsvart bra. Jag tog med mig Therese pa Australias Centre for the Moving Image. Filmen och dess utveckling. Man kunde spela Super Mario dar, svinkul! Efter att ha spenderat nagra timmar i filmens varld, gick jag hemat igen. Bytte om, visade Ashley (nya rumskompisen) gymet och tillhorade pool, bastu och jacuzzi. Sen gick jag ut och sprang i eftermiddagssolen. Underbart! Langs med Yarra River i hosteftermiddagssol. Sa vackert! Jag insag igen anledningen till varfor jag har svart att slita mig fran stan. Sen hamtade jag Ashley, vi hoppade i bikinin och sen hoppade vi i poolen. Simmade nagra langder, larde kanna varandra ytterligare. Hem igen, for att laga mat och duka fram med chips och cola. Sen var det film. Hitta Nemo (antligen!) och sen Bruce almighty. En toppenkvall som avslutades med ett samtal fran mamma. Even better!

Igar var det World Street Food Festival pa victoria market. Givetvis kunde jag inte lata bli att ga dit och testa lite nya grejer. Kopte jordgubbar for 1 dollar, bland annat. Gick hem och fastnade med Ashley i soffan, vi pratade familjevarderingar, respekt, resa och personlig utveckling. Intressant va? Forra veckan pratade jag om situationen mellan syd-och nordkorea, och denna vecka var det foraldrars uppfostran i en familj i Taiwan. Man lar sig nagot nytt varje dag och jag trivs battre och battre i lagenheten for varje dag som gar. Undrar fortfarande hur det ar mojligt eftersom jag har trivts sa otroligt bra anda sen jag flyttade in hit, for tva veckor sen. Livet pa en pinne!

http://www.facebook.com/album.php?aid=149983&id=619382022&saved

Lanken till mina bilder, hoppas ni foljer med! Da och da uppdaterar jag faktiskt.

Det har ar tillagnat min kara farbror.

Forlat for att jag ar upptagen, forlat for att jag inte uppdaterat er som jag borde. Jag har fatt klagomal och jag jobbar pa forbattring (kan behova paminnelse da och da, dock).

I fredags ringde Malin (som ar en gemensam kompis till min kara Frasse) och berattade att hon avr tillbaka i Melbourne sa det var dags for att lara kanna varandra ordentligt. Hon fragade om jag kunde komma redan samma kvall. Jag var tvungen att tanka klart och paminde mig sjalv att jag hade mat i kylskapet som behovde atas upp om det inte skulle slangas (och det finns ingen vettig backpacker som slanger mat i onodan), jag tackade for erbjudandet men bad att fa skjuta pa det en dag. Var det okej om jag kom dagen efter? Kunde hon barga sig sa lange? Efter en viss tveksamhet gick hon med pa det och jag gick hemat for att lansa kylen. Mindre an ett dygn senare stod jag pa tagcentralen och sa bar det av - mot Geelong. Dar motte hon mig med bil (jag kan inte forsta hur alla vill skjutsa mig haromkring, det ar toppen) och sen korde vi mot Torquay. Visste ni att det var i Torquay hela market Ripcurl tog sin borjan? Jag har varit alltsa statt i Ripcirls startlinje.

Vi tog det lugnt, borjade med en underbar promenad pa stranden, doppade fotterna i ett ljummet (kallt, for aussies) vatten och jag kampade emot instinkten att ta av mig kladerna och hoppa i. Kanske inte hade varit alltfor uppskattat av barnfamiljerna runt omkring. Vi gick till affaren och kopte med oss lite kott, potatissallad, brod... Det hela resulterade i en "barbie" a la svenskt i ett typiskt australienskt hus. Otroligt trevligt! CV-skrivande och Slumdog Millionaire holl oss sysselsatta till sena kvallen. Sondagen gick i det andliga tecknet, da vi besokte kyrkan. Valdigt mysigt med trevliga manniskor och bra musik.

Nagra timmar senare var jag tillbaka i Melbourne och akte da raka vagen till Federation Square dar det vankades filmfestival. Therese hade kirrat biljetter till den svenska filmen "Det flyter". Otroligt tontig film, men vi skrattade sa vi grat. Ar verkligen stockholmare sa tontiga? Helt klart sevard om man ar pa ett fnissigt humor!

Igar borjade jag soka jobb. Gick i stan i nastan 3 timmar och lamnade ut 18 CV's. Man tycker ju att nagot borde ge napp? Onska mig lycka till! (jag vet, jag behover det inte egentligen...)

http://www.mthotham.com.au/mountain/
har har jag sokt jobb nu. Vore inte det lite lustigt? Aka till Australien och jobba pa en skidanlaggning. Min gamla chef fran Branas skulle vara sa stolt.

Igar hade jag en av de battre dagarna pa valdigt lange. Jag tog taget och akte till en forort 1 timme fran stan. Dar blev jag upphamtad av Hayley, tjejen jag jobbade med pa restaurangen. Vi akte hela kustlinjen ner till Australiens "sydligaste fastlandspunkt". Pa vagen stannade vi pa olika stallen sa klart. Bla pa en vingard, dar vi testade olen. Vi akte forbi stranden, givetvis. Visste ni att det finns nagot som kallas beach boxes pa stranderna har? Det ar som svenska fiskebodarna, antar jag. Fast utan fonster och inredning. De rika manniskorna koper dessa "boxar" for en summa som skulle kunna ge dem ett mindre hus, och dar inne bevarar de alla sina sommarprylar, sa som surfbrada, fiskespo, osv. Alla de har sma "beach boxes" malas i starka, roliga farger sa att agarna ska kunna veta vilken som ar hans.

Nar kvallningen kom sa tog jag taget tillbaka till city Melbourne och dar var det bara att svida om for att folja med mina flat mates till en koreansk pub. Perfekt avslut pa dagen! God mat 'a la Korea, och vi fick prova pa nya drinkar och pratade om allt som skiljer vara kulturer emellan (vilket faktiskt ar en hel del) Visste ni tex att i Korea ar man automatiskt 1 ar nar man fods? En av tjejerna jag bor med ar fodd i november, och foddes da 1 ar gammal. Sen nar det blev nytt ar i januari sa fyllde hon ar igen, och blev da 2 ar nar vi skulle saga att hon ar 3 manader. Sa i Korea firar man inte fodelsedagar det datumet man ar fodd, utan pa nyarsafton och da firar alla tillsammans. Hon ar glad over att vara i Australien, for helt plotsligt ar hon bara 22 ar, istallet for 24. Intressant va? Who knew.

Idag har en food&wine festival startat har i stan, den ska paga i 10 dagar. Och passande nog sa kikade solen fram, sa nu ar det harligt ute igen. Imorgon ar det en marknad i Royal Botanic Garden som jag tankte ga forbi och kika pa (for mammas och mormors skull ska jag forsoka ta nagra bilder ocksa...) Hoppas ni far en jattebra helg, for det tanker jag ha!

Aldrig tidigare har jag varit med om sadana har vaderforandringar. Det ar helt otroligt! Jag lovar att nar jag vaknar ar det bla himmel, nar jag gar ut fran lagenheten borjar det regna, och innan jag ar framme i stan ar det solsken igen. Den har helgen som var, hade Melbourne (och Vic.) varsta vaderkaoset pa 100 ar (enligt nyheterna pa tv) och har har ni nagra bilder fran hur stan sag ut helgen som var. (Givetvis stannade jag inomhus sa mycket jag kunde)

http://www.heraldsun.com.au/news/photo-gallery/gallery-e6frf94x-1225837692013?page=28

Glom inte vilken skatt en vanlig dag ar. Glom inte vilken stor skatt en vanlig manniska ar. Glom inte vem du ar. Glom inte bort att du ar vardefull, att du ar bra och att du betyder massor.

Vissa dagar ar livet bra hart. Vaknade upp med en klump i halsen, ville bara grata. Det sags att tiden laker alla sar, men efter frukost kandes det inte battre. Tog en promenad i stan, utrattade arenden, forsokte tanka pa annat. Gick vilse, och nar jag forsokte fraga mig fram vinkade en kvinna bara avfardande mot mig, suckade och gick vidare. Jag fortsatte med tarar i ogonen och ville bara hem till Kallsgatan. Till det som ar mig kant, och kart. Jag saknar alla darhemma sa fruktansvart mycket, onskar jag kunde ta upp luren och ringa utan att vacka nagon mitt i natten. Bara for att hora hur laget ar, prata med nagon som forstar och kanner mig utan att jag behover saga ett ord. Som ni hor, det ar allt bra synd om mig har pa andra sidan jorden, mitt i mitt aventyr i Melbourne. Jag har det svart. Verkligen.

Vissa dagar vill man bara grata. Utan anledning. Ar det ok? Jag tycker att det ar ok. Sa jag behovde lite hjalp pa traven. Jag gick till en av biograferna har i stan och bokade en biljett till filmen Dear John som jag velat se sa lange. Jag tanker kopa mig en stor meny popcorn och dricka, sitta i mitten av salongen och grata ogonen ur mig. Bara for att jag vill. Tank pa mig!

Det regnar idag. Sant dar sommarregn, som egentligen inte ar sa mycket men som man blir forvanadsvart blot av. Klassblot, liksom. Jag sov i 12 timmar i natt, och kanner mig darefter. Underligt nog inte sa varst utvilad, utan mest seg. Vad jag inte skulle ge for en dag hemma med nara och kara idag.

Minns inte om jag berattade om natten jag och Marie spenderade pa flygplatsen i Sydney i vantan pa flyget till Melbourne. Vi blev utslangda mitt i natten och tvingades forsoka sova pa en bank utanfor. Nar vi vaknade satt en kille pa banken bredvid, vi borjade prata om allt och ingenting. Han sa att alla soker efter nagot, alla som reser ar pa jakt efter nagot - oavsett om man vet om det eller inte. Jag tror att han har ratt, jag forsoker bara komma pa vad jag soker efter. Nagot mer av nagonting, nagot mer av mig? Hittills har jag upplevt en del utmaningar och en hel del nara-himlen-upplevelser. Vad ar det som gor att vi manniskor far vara med om sa olika saker under en livstid? Varfor provas vissa hardare an andra?

Imorgon har jag varit i Australien i en manad. Kan ni fatta hur fort tiden gar? Jag kan det da inte.

Nu har jag flyttat. Kanns hur bra som helst. Jag har utforskat gymet, poolen, jaccuzin, bastun och allt annat som ingar i lagenheten. Ja, jag lever ett liv i lyxigt overflod for tillfallet. Jobbet gar battre och battre och jag inbillar mig att jag lar mig fler saker for var dag som gar. Igar fick jag till och med 7 dollar i dricks for att "jag gjorde ett sant bra jobb och var sa trevlig". Det var roligt!

Marie har akt. Hon tog annu ett galet beslut efter nagra glas alkohol och beslutade sig for att genomfora det aven nar hon vaknade upp imorse. For jag fick bara ett sms; "nu ar jag pa vag. Saknar dig redan" Hon ska jobba pa en hastfarm i nagra veckor, WWOOF-ing - gratis mat och boende mot nagra timmars jobb pa farmen. Hon var nojd, nyfiken och ivrig. Jag saknar henne redan. Jag hatar att saga hejda, och aven om vi bara kant varandra i 3 veckor sa klickade det verkligen och vi har kommit varandra sa nara. Det var med hopp om aterseende som vi skildes at igar kvall.

Det har med att resa ensam ar lite speciellt ibland. Mina kanslor gar upp och ner. Ibland vill jag inget hellre an att bara fa aka ensam, samtidigt som det ibland ar valdigt laskigt att sta helt ensam. Visst har jag trygghet hemma i Sverige, men det ar nagra mil hem harifran. Jag inbillar mig att det ar nyttigt att lara sig sta pa egna ben och losa eventuella bekymmer pa egen hand utan den dar sakra tryggheten att luta sig emot nar det blaser. Nyttigt, och spannande.