Lika/r?

Hur lika, eller olika, ska man vara for att fa ett forhallande att fungera bast? Ar det en forutsattning att ha samma grundvarderingar, samma bakgrund och samma framtidsplaner for att kunna skapa nagot hallbart? Om detaljerna runt de stora fragorna spelar mindre roll, underlattar det? Eller letar vi efter nagon som kan utmana oss i varje fraga vi nagonsin stallt oss? Nagon som varje gang vi tar oss for nagot, undrar om vi aldrig tankt pa att gora det pa ett helt annorlunda satt? Om din uppfostran sager en sak, och ditt forhallande nagot annat, ar det lika med katastrof? Eller star det for utveckling?

Hur kommer det sig, att nar det kommer till forhallanden, sa finns det bara tusen fragor, men inga ordentliga svar...

Efterlangtat regn med chokladsmak.

Det ar for oss som solen gar upp, sager ju Ted. Jag haller med. Solen gar upp varje dag, och aldrig vet vi vad som kommer handa innan den gar ner. Det enda vi faktiskt vet ar just det, att den gar upp och att den gar ner. Ar det inte skont att kanna tryggheten i det? Oavsett vad som hander, om du haft en dalig dag eller en bra dag, sa kommer morgondagen och det finns ingenting du kan gora at det.

Sitter framfor datorn i huset vi bor i, jag och min engelska pojkvan. Utanfor regnar det, for forsta gangen pa flera mander. Perth ar den stad med flest soltimmar i hela Australien. Hade du fragat mig for ett ar sen, hade jag val aldrig trott att jag skulle bli trott pa solsken och klarbla himmel. Det ar pask. I koket bakas det choklad-kakor, och kvallen blir inte mycket mer an sa har. Men det ar bra, det kanns skont. Gungar sa tryggt in mot hamn, som jag i din famn. Ted har ratt. Sa lange vi alskar.