En gemensam namnare. Ibland ar det allt man behover for att verkligen klicka. Som min van Therese. Vi har film som en stor gemensam namnare. Ibland for stor. Jag har varit hos henne i ett dygn och vi har sett den ena filmen efter den andra... Och nej, jag klagar inte!

Nagot annat man kan ha gemensamt ar mat. Som i filmen Julie&Julia. Otroligt mysig film. Tanke pa kvinnorna fore mig i min familj. Mamma och mormor. De hade bada alskat filmen! Hade varit mysigt att se den med dem nagon gang. Jag och Therese gick till affaren och handlade mat, da luktade det helt plotsligt skoljmedel i nagons tradgard, och jag saknade mamma. Sen trillade det in ett mail fran pappa, och jag fick langtan hem efter Rudsanna. Therese tyckte min pappa verkade cool, och da fick jag annu mer hemlangtan. Fick sms fran kara Carro som gav mig en tydlig bild av varsolen i Goteborg. Och tro det eller ej, hemlangtan blev aningen varre. I fredags funderade jag till och med pa om det vore en ide att komma hem till Karlstad for ett tag nar jag val landat i Sverige igen.

Men! Jag och Therese har en otroligt fin paskhelg tillsammans, sa otroligt o-paskig det gar att bli, men boy vad vi har kul. Jag menar, hur mycket humor kan det rimligtvis bli nar en stockholmare forsoker lara en varmlanning om livet medan samma stockholmare snubblar over tradrotter, inte hittar ratt plattform pa tagstationer osv osv. Historierna ar andlosa. Hur kan man lata bli att trivas i sadant sallskap? Dags att kila, maten ar fardig!

GLAD PASK, ALLA GLADA!