Talformaga?

Min forsta kvall i White Hills var ju lite nervos. Jag hade aldrig traffat de har manniskorna forut och visste inte riktigt vad jag kunde forvanta mig, och vad de hade forvantat sig av mig. Ni vet hur det ar nar man traffar nya manniskor, lite nervkittlande ar det ju alltid. Det borjade valdigt bra, vardparet var valdigt trevliga och gastvanliga. Men det ar ju inte utan att det ibland kan bli lite stelt i ovana situationer. Och det ar inte varje dag jag tranger mig pa hos framlingar for att bo hos dem i 2 veckor.

I alla fall, vi satte oss ner vid matbordet for middag och jag forsokte visa mitt intresse, fragade dem om farmen, deras rutiner och sa vidare. Utsikten var helt magisk i eftermiddagssolen och jag blev lite nyfiken pa vilka djur de hade som strosade runt i tradgarden. Sa jag fragade, helt enkelt. Och de svarade att de hade lite allt mojligt, och gav nagra exempel. Varpa jag klacker "Jaa, om jag var ett djur skulle ju jag ocksa vilja halla till har"
Ett nervost skratt foljde sedan, och jag kan inte lata bli att undra vad tusan de maste ha tankt. Vem ar denna tokiga svensk?