Vissa dagar ar livet bra hart. Vaknade upp med en klump i halsen, ville bara grata. Det sags att tiden laker alla sar, men efter frukost kandes det inte battre. Tog en promenad i stan, utrattade arenden, forsokte tanka pa annat. Gick vilse, och nar jag forsokte fraga mig fram vinkade en kvinna bara avfardande mot mig, suckade och gick vidare. Jag fortsatte med tarar i ogonen och ville bara hem till Kallsgatan. Till det som ar mig kant, och kart. Jag saknar alla darhemma sa fruktansvart mycket, onskar jag kunde ta upp luren och ringa utan att vacka nagon mitt i natten. Bara for att hora hur laget ar, prata med nagon som forstar och kanner mig utan att jag behover saga ett ord. Som ni hor, det ar allt bra synd om mig har pa andra sidan jorden, mitt i mitt aventyr i Melbourne. Jag har det svart. Verkligen.

Vissa dagar vill man bara grata. Utan anledning. Ar det ok? Jag tycker att det ar ok. Sa jag behovde lite hjalp pa traven. Jag gick till en av biograferna har i stan och bokade en biljett till filmen Dear John som jag velat se sa lange. Jag tanker kopa mig en stor meny popcorn och dricka, sitta i mitten av salongen och grata ogonen ur mig. Bara for att jag vill. Tank pa mig!