Det ar kanske det som ar charmen, att inte forsta att man ar ivag. Sa skulle en del uttrycka det. Kanske ar det den kanslan man soker, att man kanner sig som i en drom for att man inte kan forsta vad man gor, vart man ar och vad man ser. Vad man kanner och vad man upplever. Ungefar en gang om dagen far jag nypa mig i armen, for att forsoka inse att det inte ar en drom. Det ar verklighet, det hander. Jag upplever det.

Jag har varit omojlig att na de sista dagarna.Det ar for att jag har varit pa Great Ocean Road. Magi. Det ar allt jag har att saga. Jag har sett sa manga fina vyer att jag inte kan smalta allt. Favoriten var en utsikt over Apollo Bay. Hogt uppe pa nagra kullar, utsikt over stan, stranden, havet, horistonten... Ibland ar livet sa vackert. Jag har hallit en kanguru-bebis, en koala-bebis, jag har studerat stjarnorna och sett the milky way omringad av kangurus, varit pa vinprovning, gatt vilse i en liten stad dar alla akte runt i gamla bilar spelandes hog musik. Om ni hanger med pa kartan sa heter den har lilla staden Warrnambool (dar vi spenderade forsta natten pa touren). Andra natten spenderade vi, efter bergsklattring, i en annu mindre stad. Mer kallad by. En gata och sen var allt forbi. Paminner mig lite om Kil...

Igar kom vi tillbaka till civilisationen igen. Marie och jag har delat pa oss over helgen, hon akte ivag pa jobb och jag beslutade mig for att stanna kvar och spendera en helg med mig sjalv. Gick ner pa stan, kakade en pizza-bulle i solnedgangen. Plotsligt hamnar jag mitt i en festival for miljon. Dar var det nagon slags jazz-jam. Folk satt ner pa varma stenplattor pa ett sorts torg. Plotsligt staller sig nagon upp, blir som hypnotiserad och borjar dansa. Flera foljer upp och det star folk lite varstans, for sig sjalva, och ror kroppen i takt (eller otakt) till musiken. Manga hade inte mycket taktkansla i kroppen, men provade nya rorelser och bara lyssnade till musiken. Det var som att studera manniskor dansa for sig sjalva, till sin egen musik, som man ibland kan gora nar ingen ser pa. Bara for att man kanner for det. Jag satt dar i 2 timmar och bara skrattade med alla. Med livet.

Ska forsoka ladda upp fler bilder framover, men de flesta datorer reagerar endera inte alls, eller valdigt segt, nar jag forsoker. Kan i alla fall beratta att mitt kameraminne nu ar fullt. Jag kommer antagligen att branna ut allt pa en skiva och eventuellt skicka hemat. Eller vad skulle ni gora med bilderna?