Då, nu eller senare?

Det som hände för två år sen känns overkligt. Det som hände förra veckan känns så långt bort. Det som händer nästa helg känns så avlägset och det som händer om 7 veckor känns nästan osannolikt. Visst är det så för dig också? Är nuet det enda som faktiskt räknas? Är PRECIS JUST NU den enda gången man kan säga "det händer, och det är jag som är med om det"? Allt annat känns så distanserat, så underligt. Jag är inte den jag var för ett år sen, men jag har inte hunnit bli den jag kommer att vara nästa år. Jag antar att jag är den jag är, men bara för idag. Imorgon är jag ett annat jag.