Sköt dig själv.

Igår, på vagnen, på väg till jobbet. Jag ställde mig upp och skulle precis gå av, när någon knackar mig på axeln. En full gubbe.

-Är det du som spelar så hög musik eller?
Förvirrad Mika.
- Ööh? Jo, det kanske det kan vara.
- Du måste vara rädd om dina öron, vet du!


Kunde inte låta bli att tänka varför han var så ivrig att anmärka på min musik (kan jag hjälpa att mina hörlurar skickar ut större delen av ljudet?) där han står, full som en kastrull en måndagseftermiddag med systemetpåsen i handen. Jag menar, är han rädd om sin lever?