Tänk att man får sådan insikt när man är ute och springer. Mellan flåsningarna och de tunga stegen är det som om huvudet klarnar och man ser allt med riktigt bra glasögon, på något sätt. Så var det idag. Jag blev så nyfiken på var 17-bussen har sin sluthållplats så jag var tvungen att springa efter och kolla. Nu var det inte riktigt så att jag sprang och jagade bussen i 40 minuter, även om jag ändå sprang rätt snabbt faktiskt. (Allt är relativt). Insåg i alla fall att jag verkligen kommer att sakna den här stan. Jag kommer nog ha väldigt, väldigt svårt för att inte komma tillbaka hit.

Japp, där var det sagt. I'll be back.