Skit-tur?

Jag kan ta mycket skit, men det finns en gräns. När man går genom stan, bra humör, handlar de sista julklapparna och har en må-bra-känsla i kroppen, då vill man inte bli störd. Speciellt inte av skit-saker.

Men gott folk, är det någonting vi lär oss under åren så är det väl att vi inte alltid får som vi vill. Där gick jag i godan ro med ett leende på läpparna i Brunnsparken, när det plötsligt droppar något på mitt huvud. Jag ber till gudarna att det var världens största regndroppe, men givetvis var det regnuppehåll för tillfället. Det var en mås. Som skitit. På mitt huvud. Mitt i Brunnsparken.